Jag vet inte hur man går vidare, hur man paketerar och förvarar den stora känslan av kärlek och stänger och låser in den. Det är svårt. Det sipprar ut och som en desperado tar jag kontakt på det enda sättet jag är en mästare på, det neutrala. Jag frågar hur han mår.
Så himla dumt.
För det ger mig inte honom, han blir inte head over heals i mig och mitt stora svarta hål finns kvar lika mycket efteråt.
Men hur förhåller man sig till någon som funnits i ens hjärta och liv i över tjugo år och som man de senaste åren haft de starkaste känslor för utan att man själv vågat inse det? Hur?
Ålderskris?
För 1 timme sedan

1 kommentarer:
Jag önskar jag visste. Åh som jag önskar.
Skicka en kommentar